Tredje generationen Gotlandsbeardisar Tredje generationen Gotlandsbeardisar Tredje generationen Gotlandsbeardisar

Gotlandsbeardisar.se

till slutet av sidan

Handsome Harry

Den 24 augusti 2010 föddes alltså Tombas och Daffis kull hos Ulla och Kenneth i Fårösund. En utmattad Daffi hade efter ett helt dygns arbete gett liv åt elva valpar! Så stora kullar önskar man sig INTE oavsett om man är hund eller människa. Två vackra, välkonstruerade och sunda föräldrar förväntas ju kunna få valpar som är lika välkonstruerade och den här kullen, som så småningom kom att bestå av åtta valpar, gjorde ingen besviken. Trots att jag av olika skäl sagt att jag aldrig ville ha en brun beardis igen så slutade det med att vi i månadsskiftet oktober/november 2010 hämtade hem den mörkbrune Harry.

Namnförslagen hade varit många - från Bentley, Guiness och Esset till Tomson och Helge. Tomson fastnade vi för men på något sätt passade inte det namnet utan andra dagen hemma hos oss fick han namnet Harry. Harry är en kille med temperament och hans namn har erbjudit många möjligheter - "Harry the hairy hooligan"; "Dirty Harry"; "Harry Karlsson"; "Hurry Harry"; "Harry Boy" och "Handsome Harry". Ibland tror jag att man skall tänka sig noga för innan man ger sin hund ett namn. De har en tendens att liksom BLI sitt namn. "Harry" går inte att säga långsamt till exempel och mycket riktigt har Harry alltid hålligt högsta hastighet.:-) Jag funderar på att ändra hans namn lite försiktigt till "Henry" eller "Harald" - båda de namnen går att uttala lite släpigt.

Redan från dag ett i huset har Harry kavat och orädd undersökt allt som kommit i hans väg. Det har inte alltid slutat väl. Han var bara tre månader när han anföll en papperskasse som stod lutad mot väggen i köket. Den innehöll fyra tjocka ekplankor och den försvarade sig genon att falla på Harrys högra framtass. Det resulterade i ylande och gråt; en bruten tå och fyra veckor i stillhet! Fyra MINUTERS stillhet är länge för en glad och äventyrslysten beardispojke så de fyra veckorna var ganska påfrestande - inte bara för Harry!

Vi började på valpkurs när han var tolv veckor och vi har sedan deltagit i flera olika kurser på olika nivåer. Harry är en arbetshäst - han älskar att arbeta och lära sig nya saker och han har, i takt med att han blivit äldre, blivit mer och mer följsam. På lydnadsplan - eller i spårskogen - uppför han sig exemplariskt, men det är lite svårare att få honom att rikta uppmärksamheten mot mig och uppföra sig som en väluppfostrad och vuxen hund när vi är ute och går på stan eller på stranden. Möter vi en annan hund så bara måste han dra i kopplet och skälla som om det gällde livet! Det kanske det gör - jag vet faktiskt inte! Även om Harry har varit en handfull och krävt mycket arbete så är han en ovanligt mysig och genomsnäll hund. Faktiskt den roligaste hund jag har haft tror jag!

Eftersom Broder Gobi redan har gått ett antal viltspårskurser och avlagt ett godkänt anlagsspår så är det nu Harrys tur. I maj har jag anmält Harry och mig till en spårhelg på Fårö. Vi skall bo i en stuga på Fårösund och arrangerar kursen gör Susanne Nyström - Lära för livet hundcoach och inspiratör från Tingstäde. Jag tror att Harry är lika duktig som brorsan och det skall bli riktigt skojigt att få ägna sig helt "ostört" en hel helg åt att jobba ihop och ha en "du-och-jag-Alfred-stund"..:-) Harry älskar att arbeta och lär sig otroligt snabbt. En liten pärla som invaderat mitt liv och mitt hjärta mer eller mindre totalt!

Harry är dessutom en mycket vacker pojke med en fantastisk, riktigt mörkt brun, päls bl.a. Hittills har det väl gått "sådär" på utställningar - han växer långsamt och har fortfarande ett mycket tydligt "baby-face". Vi tar det lite lugnt med utställningar tills han har vuxit i sin kropp - precis som pappa Tomba lär han behöva tre eller fyra år innan han är färdig! Och skulle det visa sig att han aldrig når några större utställningsframgångar så är han i alla fall min stjärna!

Bilder på Harry